Lite om gårdagens ridpass

Hej på er!

Det blev inget inlägg igår så idag får ni dubbla inlägg här på bloggen. I dagens första inlägg tänkte jag skriva av mig lite gällande gårdagens ridpass. Ett citat som kommer upp i mitt huvud är ”Ju mer man lär sig desto svårare blir det”, för precis så känns det just nu. Vi lär oss nya saker varje dag och får alltfler aha-upplevelser, men ju mer vi tränar desto svårare blir det när detaljerna väl ska sitta.

Gårdagens ridpass innehöll mycket skrittjobb, skolor och tempoväxlingar. Vi började passet med massa övergångar i skritten, där söker jag kvickhet och att Akilles ska gå lätt in i handen och söka stöd. Vidare över till traven där jag just nu försöker jobba honom så låg och lösgjord jag bara kan, vilket är det svåraste på hela ridpasset tycker jag. Att rida på riktigt långa tyglar och hitta precisionen i det är riktigt klurigt, men ack så viktigt! När jag fick till en bra känsla galopperade vi på lite längs med långsidorna och sedan gick vi in och samlade ihop galoppen på volt. Därefter lite vila och sedan satte vi igång med skolorna i galoppen och sedan i traven, jag tyckte att vi fick till en fin innersida och en bra linje i speciellt öppnorna där hästarna ska gå på 3 spår istället för 2 som den gör vid rakriktning. Vi har verkligen utvecklat traven på sistone och jag får en känsla av att jag kan sitta med följsamt och även hinna tänka på effektiviteten utav mina hjälper. I slutet lekte vi lite med passage och piaff, jag tror att vi fick till den finaste samlingen mot piaff någonsin hittills. Tjoho!

Sammanfattningsvis ett riktigt bra pass! Vi har fortfarande lite dåligt självförtroende i bytena som blir lite stressade men vi jobbar med att avdramatisera dem. Det är lite ifrån dag till dag om bytena känns bra eller lite mindre bra, det är absolut inte dåliga byten vi gör men det finns utvecklingspotential.

Jag börjar bli riktigt tävlingssugen nu när jag ser att många lägger ut att de är godkända för yrkesverkssamt tävlande. Men vi får gott träna på tills sommaren, vilket i och för sig inte alls är dåligt för våran del men det är klart att man saknar tävlandet! Jag rider ännu ett år för Uppsala Dressyrsällskap och hoppas att vi hinner med lite roliga aktiviteter innan sommaren.

Duktiga Emma Eriksson som har fotat till våran header här på bloggen!

Kommentera