Att våga testa sina vingar

Jag har för några minuter sedan anmält oss till en tävling för första gången på ca 10 månader!

Nervöst, pirrigt och förväntansfullt klickade jag i 2 klasser vi aldrig har ridit förut. Är vi verkligen redo? Har vi kunskaperna som krävs? Tänk om vi gör bort oss? Tankarna far i huvudet och egentligen hade hjärnan varit mer till lags om jag istället hade klickat i klasserna vi tidigare har startat och vet att vi klarar av. Tankar som dessa väckte idéer till dagens inlägg. För när vet man egentligen om man är redo för att gå upp en klass?

Nu har vi kommit såpass högt upp i klasserna där det inte är någon lek längre, det är fullt allvar från första till sista halt. Det finns inte utrymme till att missa båda piruetterna eller flera byten med koefficient. Jag tror att det är därför kroppen automatiskt säger till att det är läskigt och nervöst att faktiskt göra något som är både nytt och svårt på samma gång. Jag anser att det är jätteviktigt att ha en dialog med sin tränare eller en annan vuxen som har erfarenhet inom tävling och utveckling. Det är tufft att komma upp i klasserna där det blir mer press och förväntningar från (vad det kan kännas som) fler personer än bara de närmaste i teamet. För helt plötsligt tävlar man mot personer som dagligen syns och hörs i det stora sammanhangen och andra duktiga ryttare som har hästar och utbildning som sitt jobb. Jag kommer därför att gå in med inställningen att vara ödmjuk för vad som komma skall. Det enda jag faktiskt kan påverka är alla förberedelser. Jag kan se till så att både jag och hästen är i en så pass bra form att vi ska kunna klara av vad som förväntas av oss. Det man istället får ha i åtanke är att det är djur vi håller på med, mycket kan hända och ske kring hästarna. Kanske är det en skräckinjagande blomma vid en bokstav eller en smattrande kamera som gömmer sig utanför banan som hästen kan reagera på.

Hur det går när vi väl rider upp på medellinjen och hälsar på domaren får vi se. Det jag vet är att förberedelserna är i full gång och vi har en plan för vad som ska göras och hinnas med innan avfärd mot tävlingsplatsen. Blir ni själva nervösa inför tävling? Jag kan få en känsla av svindel i kroppen när jag tänker på tävlandet, men så fort jag sätter mig i sadeln har jag alltid plan jag ska hålla mig till, för den planen har vi övat på många gånger sedan innan. Skriv gärna tips på hur ni brukar förbereda er och tänka inför en tävling! Speciellt nu när det har varit uppehåll så länge, då behöver vi varandras tips.

Jag kommer alltid att minnas 2 st meningar som mina tränare har sagt till mig, de lyder ungefär såhär: ”Emma, du har en fullt frisk häst och ni kan allt som ni ska kunna, vad väntar du på? Man vet aldrig vad som kan hända redan imorgon.” och ”Om man alltid ska fundera på när man är redo eller inte kommer man aldrig att kunna ta sig uppåt och framåt i klasserna, ibland måste man våga prova.”

Words👆

Jag är glad över att vi ska våga testa våra vingar i en svårare klass, även om det innebär att vi måste rida på den nivån en stund innan vi känner oss hemma där.

Debut i MSV A för ca 2 år sedan, här var vi sååå nervösa! Men slutade på 62% vilket är godkända resultat.

Kommentera